Allt här i livet blir inte alltid som man tänkt sig, och tur är väl det ibland... eller?
Ja vet inte riktigt faktiskt...
Jag har ett underbart liv och jag har fått kämpa för att komma dit jag är idag, jag kämpar fortfarande.
jag har inte alltid haft det så lätt, vare sig i barnåren, tonåren eller de sista åren...
Det är inte lätt att bara få ha sitt barn på halvtid, det gör otroligt ont att vara ifrån honom (men jag skulle aldrig heller ta hans tid från hans far eftersom det är lika illa för han)
En del kan nog ha svårt att förstå det då de får vara med sina barn hela tiden och det kan ja förstå...
Men jag har en underbar o go sambo som ställer upp så otroligt mkt och hjälper mig med allt, han är verkligen den bästa och finaste som finns.
Älskar honom så otroligt mkt!!
(trots att han just nu ligger i sängen och snarkar så att ja inte kan sova ;)
Jag vet inte riktigt vad ja ska skriva... men ja har blivit sårad och ja är riktigt ledsen för det.
och det sårar att personen i fråga verkar helt ha uteslutit mig...
men tydligen ska livet vara hårt mot mig så ja får bara lära mig igen...
Nu ska ja försöka få karl min att sluta att snarka, och putta undan sonen som tagit min plats i sänegn och försöka sova lite så ja orkar jobba i morgon!
Tack för att ja äntligen funnit en arbetsplats som ja super trivs på och älskar att gå till,
bara hoppas ja får vara kvar och sluta hoppa runt!!
kram på er o natti natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar